- Vem är du och vad gör du?
Jag är en snart 72-årig person som bor i Örebro för andra gången i mitt liv. Första gången 1977-82 och denna gång sedan 2010. Eftersom min pappa var pastor inom dåvarande Svenska Missionsförbundet så har jag bott på många platser i Sverige och även i min ”nya” familj så har vi rört på oss. Således inte ”äkta” någonting, men hela min släkt kommer från bygden Lagga, en mil sydost Uppsala, där Sveriges kungar valdes innan Gustav Vasa beslöt att ämbetet skulle ärvas.
Jag var sedan tidiga år helt övertygad om att jag skulle bli tandläkare, trots att en av konfirmationslärarna vid första träffen frågade oss vad vi skulle bli. Jag fick då bryskt veta att yrket inte var välsignat, då detta ord uttalades med emfas endast till tonåringen bredvid, som skulle bli sjuksköterska. Mitt yrkesval har varit stimulerande och jag anser att jag hjälpt många människor i mitt yrke, bland annat personer med stor smärta och personer med tandvårdsrädsla. Jag har även som chef under många år samverkat med övrig personal för god inkännande kvalitetstandvård. 2010 flyttade jag till Örebro för en tjänst på Socialstyrelsens regionala enhet- ett arbete som var mycket annorlunda, men där mina tandläkarkunskaper var en förutsättning. Som pensionär är jag mycket engagerad i Betlehemskyrkans församling. Församlingens körverksamhet och inriktning som en sk. Pilgrimskyrka och numera också ett stort klimat- och miljöengagemang är viktigt för mig.
- Varför är du engagerad i Örebro Kristna Råd?
Eftersom jag vuxit upp i en pastorsfamilj och bott på många ställen, så har jag upplevt både god ekumenik, men också nästan helt frånvarande sådan. Jag tycker att vi ska känna glädje, respekt och tacksamhet över att det finns kyrkor/ församlingar med olika traditioner och uttryckssätt. I dessa tider när vi lever i världens mest sekulariserade land behöver vi i den stora kyrkofamiljen ändå emellanåt känna att vi kan stärkas av varandra. Efter att ha bott i Örebro i drygt ett decennium och upplevt ett positivt ekumeniskt arbete, så var det inte svårt att säga ja till en plats i ÖKR:s styrelse. ÖKR vill Samla kyrkorna i Örebro i ett gemensamt lokalt organ, även ordna mötesplatser där vi Samtalar, har bönesamlingar och firar gemensamma gudstjänster men också att vi Syns och visar att vi tror på samma Far, Son och Ande.
- Varför vill du vara kristen?
Jag har varit kristen i hela mitt liv, men i tonåren så upplevde jag att jag ville ”lämna mig åt Gud” som man uttryckte det i den Värmlandsort som jag och familjen bodde i. Mina bägge äldre systrar kom hem efter ett sommarläger, glada och uppfyllda av att de ”lämnat sig åt Gud”. Jag beslöt då, att göra detsamma ett halvår senare på ett vinterläger, när jag skulle bli 13 år. Det var inte omvälvande men viktigt för mig.
Tron känns för mig självklar, men ändå inte utan tvivel. Jag ber då Gud om att ge mig mer av gåvan ”tro” och det upplever jag att han då ger mig.
Jag upplever oftare nuförtiden att sekulära personer betraktar engagerat kristna som okunniga och naiva. Istället för att bli nedslagen av sådan kritik, så ställer jag mig själv frågan om jag tror att mitt liv skulle ha blivit bättre utan min tro. Svaret jag ger mig själv är ”nej”. Detta för att tron ger en grundtrygghet och det finns så oerhört mycket att tacka Gud för. Men även att be Gud om hjälp och styrka inför, olika svåra saker som vi människor utsätts för. Inte minst att kunna vända sig till Gud och be om förbarmande för människor och hela skapelsen runt om i hela vår värld där ondska och kärlekslöshet råder och medmänsklighet inte finns.