1. Jag heter Johan Bäckrud och bor i Lövdalen i utkanten av Örebro sedan två och ett halvt år tillsammans med min familj. Idag arbetar jag som direktor på Lepramissionen som har sitt säte i Kumla. Engagemanget för mission och bistånd passar mig väldigt väl eftersom jag alltid varit engagerad i internationella frågor oich människor som kämpar.
Tidigare har jag varit i två olika pastorstjänster inom Pingströrelsen, i Strängnäs och senast i Visby. Så förutom hjärta för mission har jag stort hjärta för lokal församling och är med i församlingsledningen i Pingstkyrkan Elim i Örebro.
Jag uppskattar mycket att Jesus är tydlig med att han har hjärtat för mission, församling och de mest utsatta i vår värld. Kanske är det därför jag trivs så gott med det jag gör, upplever att jag hamnat rätt för en tid som denna.
2. I ÖKR har jag varit med i styrelsen sedan mars i år. Anledningen är nog i första hand för att jag tycker det är spännande med olika kulturer. När jag läste teologi var ekumenik och olika traditioner något som intresserade mig mycket. Jag älskar böcker och har också därigenom fått ta del av hur människor i andra traditioner ser på tro. Tidigare har jag varit engagerad i ekumeniken i motsvarande råd på de platser jag varit pastor och tycker att det är väldigt berikande att ta del av olika kyrkotraditioner.
Ekumenik är enligt mig viktigt för att olika kyrkor behövs för att Guds fullhet mer ska speglas i vår värld. Tillsammans, trots alla olika traditioner, kan vi landa i att vi har samma Herre, Jesus Kristus.
3. Den kristna tron har på många sett varit självklar genom mitt liv. Jag är uppvuxen i en familj som varit mycket engagerad i den lokala Pingstkyrkan i Gnosjö. Barnatron fick jag med mig, men under åren har tron blivit mer ”vuxen” och upplevt tydligt att tron på Jesus håller genom både glädje och svåra perioder. Det har under åren också blivit många erfarenheter av att Jesus är en verklighet, men också flera viktiga beslut har tagits om att lita på att Jesus är min räddare. Att tro på något som är större än mig själv har nog alltid varit viktigt för mig. Jag upplever fortfarande att oavsett hur det är i mig eller runt mig så är jag aldrig är ensam, Jesus håller mig i handen genom allt. Och det räcker för mig…